|
Skymningsdans
Han länge bevandrat den mångmila skog
Med sorgepinat sinne
Själavåndan hans livskälla tog
Sen år av mångfald hans tilltänta dog
Ensligheten och kold honom tärt
Hans vemodssjäl forstenas
Fordriven är drommen som honom har närt
Fränder han lämnat, allt som han holl kärt
Stämmor så späda trollbinder och värmer hans blod
Mot bäcklandskap leer han stegen
Skugglosa varelser vackra som skogarnas rå
I dävmark dess sånger framträder
Bland stammar som skådat den tärande host
Går sagolika väsen
Skymningsdansen som skänker hans trost
Nu lindras den smärta som tyngde hans brost
I gryningstimman de älvtoner ljod
I lomskhet evigt ljuda
De skola stiga mot himmelen rod
Skymningsdansen, den sorgbrutnes dod
Stämmor så späda trollbinder och värmer hans blod
Mot bäcklandskap leer han stegen
Skugglosa varelser vackra som skogarnas rå
I dävmark dess sånger framträder
|
