|
Skymningsdans
Han länge bevandrat den mångmila skog Med sorgepinat sinne Själavåndan hans livskälla tog Sen år av mångfald hans tilltänta dog
Ensligheten och kold honom tärt Hans vemodssjäl forstenas Fordriven är drommen som honom har närt Fränder han lämnat, allt som han holl kärt
Stämmor så späda trollbinder och värmer hans blod Mot bäcklandskap leer han stegen Skugglosa varelser vackra som skogarnas rå I dävmark dess sånger framträder
Bland stammar som skådat den tärande host Går sagolika väsen Skymningsdansen som skänker hans trost Nu lindras den smärta som tyngde hans brost
I gryningstimman de älvtoner ljod I lomskhet evigt ljuda De skola stiga mot himmelen rod Skymningsdansen, den sorgbrutnes dod
Stämmor så späda trollbinder och värmer hans blod Mot bäcklandskap leer han stegen Skugglosa varelser vackra som skogarnas rå I dävmark dess sånger framträder
|